EU-direktiv med inverkan på offentlig upphandling

I detta avsnitt presenteras EU-direktiv med inverkan på offentlig upphandling. Samspelet mellan EU-direktiv och nationell rätt förklaras också.

För att direktiv ska få samma verkan som nationell rätt krävs att medlemsstaterna införlivar direktivet i det nationella rättsystemet. Direktiven är endast bindande för medlemsstaterna i fråga om det resultat som ska uppnås och medlemsstaterna väljer själva form och metod för hur direktivet ska införlivas i det nationella rättsystemet.

LOU och LUF har sin grund i EU-direktiven 2004/18/EG respektive direktiv 2004/17/EG som rör upphandlingsförfarandena. Syftet med dessa direktiv är att förverkliga den gemensamma inre marknaden inom EU. Eftersom upphandlingslagstiftningen bygger på EU-direktiv, är denna lagstiftning liknande i alla länder inom EU för upphandlingar som värdemässigt överstiger tröskelvärdena.

Utöver direktivet för den klassiska sektorn och för försörjningssektorn, som nämns ovan, finns det EU-direktiv rörande rättsmedel som är av betydelse för offentliga upphandlingen, se nedan. Den 15 juli 2010 infördes ändringar i LOU och LUF med anledning av att det så kallade ändringsdirektivet (2007/66/EG) avseende rättsmedel införlivades i svensk rätt.